"Den som gett upp" eller "ungdomligt hipp"?
Då var dagens arbete över. Sitter hemma vid datorn och dricker en yoghurtshot med smak av passionsfrukt och persika, kanongod och även laktosfri =D
Idag har mina tankar mest varit i framtiden faktiskt, jag är 21 år, ska fylla 22 i år men har väääärldens åldersnoja, jag förstår inte va den kommer ifrån... de är ju inte direkt så att jag börjar närma mig 40, eller 30 för den delen... när jag ser alla "damer"/"kvinnor" så känns de som större delen av dom har gett upp de är väl därför jag får panik, jag vill inte bi som dom, jag vill inte ge upp om klädsel, hållning, humör och utseende bara för att jag har min man, mina barn och att min ungdomstid är över... alltså dom bryr sig inte speciellt mycket om hur dom ser ut eller hur dom bär upp sig själv... ex: ett par seglarskor från -78, mörkgröna manchesterbyxor, en gul tshirt i sånt där tyg som liksom inte fyller nån funktion alls och de gula för att lägga till lite färg i utstyrseln och en väst, alltid en väst... för de är väl allid inne och tufft? vadå tufft??? så säger dom alltid när dom ser nåt snyggt plagg som ingen annan i hela världen skulle sätta på sig bara dom här "damerna"... typiskt för "dom" är också att köpa dom här "tuffa" jackorna som man kan ta av armarna på med något så lätt som en dragkedja... de är tydligen också helfestligt och gärna i en färg som limegrön, knallrosa eller nån knepig beige färg... min fundering är; har dom gett upp eller vet dom inte bättre? Men alltså dom måste ju veta bättre för sådär har dom väl inte alltid varit klädd? Under någon tid i deras liv måste dom ju haft iallafall något glansår...? eller?? När ger man upp och varför??
Hmm.. Men man vill ju inte direkt vara den där hippa ungdomliga kvinnan heller som har orange hy för att hon har solat för mycket solarium, kort rosa kjol (gärna från en marknad i kramfors), någon slags topp, spelar ingen roll vilken bara den är urringad och har någon fin paljett eller liknande på och naturligvis väldigt mycket smink, gärna mycke färger på ögonskuggorna och sönderblonderat hår kanske till och med med knallrött underhår...
De är alltså såna här sakerna jag funderar på nu för tiden, är inte de att oroa sig lite för tidigt?? Vad spelar de för roll egentligen, bara man mår bra och känner sig nöjd med sig själv...
Om jag har min vanliga tur så slutar det väl med att jag blir en av dessa två... Men jag tackar helst nej till de. Jag vill vara en sån som tar hand om mig själv, tränar och är i form, äta rätt, ha kläder som inte sticker ut men som ser kanonbra ut på just mig och sist men inte minst må bra och ha glädjen i behåll och absolut inte en sån som har "gett upp"...
"Samma, lika, annorlunda... Alla har problem"
Idag har mina tankar mest varit i framtiden faktiskt, jag är 21 år, ska fylla 22 i år men har väääärldens åldersnoja, jag förstår inte va den kommer ifrån... de är ju inte direkt så att jag börjar närma mig 40, eller 30 för den delen... när jag ser alla "damer"/"kvinnor" så känns de som större delen av dom har gett upp de är väl därför jag får panik, jag vill inte bi som dom, jag vill inte ge upp om klädsel, hållning, humör och utseende bara för att jag har min man, mina barn och att min ungdomstid är över... alltså dom bryr sig inte speciellt mycket om hur dom ser ut eller hur dom bär upp sig själv... ex: ett par seglarskor från -78, mörkgröna manchesterbyxor, en gul tshirt i sånt där tyg som liksom inte fyller nån funktion alls och de gula för att lägga till lite färg i utstyrseln och en väst, alltid en väst... för de är väl allid inne och tufft? vadå tufft??? så säger dom alltid när dom ser nåt snyggt plagg som ingen annan i hela världen skulle sätta på sig bara dom här "damerna"... typiskt för "dom" är också att köpa dom här "tuffa" jackorna som man kan ta av armarna på med något så lätt som en dragkedja... de är tydligen också helfestligt och gärna i en färg som limegrön, knallrosa eller nån knepig beige färg... min fundering är; har dom gett upp eller vet dom inte bättre? Men alltså dom måste ju veta bättre för sådär har dom väl inte alltid varit klädd? Under någon tid i deras liv måste dom ju haft iallafall något glansår...? eller?? När ger man upp och varför??
Hmm.. Men man vill ju inte direkt vara den där hippa ungdomliga kvinnan heller som har orange hy för att hon har solat för mycket solarium, kort rosa kjol (gärna från en marknad i kramfors), någon slags topp, spelar ingen roll vilken bara den är urringad och har någon fin paljett eller liknande på och naturligvis väldigt mycket smink, gärna mycke färger på ögonskuggorna och sönderblonderat hår kanske till och med med knallrött underhår...
De är alltså såna här sakerna jag funderar på nu för tiden, är inte de att oroa sig lite för tidigt?? Vad spelar de för roll egentligen, bara man mår bra och känner sig nöjd med sig själv...
Om jag har min vanliga tur så slutar det väl med att jag blir en av dessa två... Men jag tackar helst nej till de. Jag vill vara en sån som tar hand om mig själv, tränar och är i form, äta rätt, ha kläder som inte sticker ut men som ser kanonbra ut på just mig och sist men inte minst må bra och ha glädjen i behåll och absolut inte en sån som har "gett upp"...
"Samma, lika, annorlunda... Alla har problem"
Kommentarer
Trackback
