sannafro

Familj

Min mamma är 52 år, hon heter Karin och jobbar som kriminalvårdare. Jättegullig människa som vill vara alla till lags, kanske lite för mycket. Att ha "levt" med henne i 22 år har väl tagit på krafterna om man säger så. Väldigt angelägen om att allt ska vara bra och att man är nöjd. Hon kan tjata en till döds om man vill ha kaffe eller inte, även fast man sagt nej tretton gånger så frågar hon gärna en, två eller tre gånger till, för man kanske har ångrat sig? Till slut så kan hon bli sur om man inte vill ha de hon bjuder på så då är de bara att tacka och ta emot något man egentligen inte vill ha, men allt för att hon ska bli nöjd va?
Mamma har alltid sett på mig på ett speciellt sätt, alla "dåliga" saker jag har gjort har aldrig varit mitt fel, för henne har det varit lättare att blunda för problemet istället för att inse att det är jag själv som väljer dom dåliga val jag gör/gjort. Så för att sammanfatta hennes syn på mina verkliga problem så har hon blundat för dom och lagt över dom på någon annan, de har varit en lätt utväg för henne men helt fel, vilket hon kommer inse snart....
Min Pappa fyller 50 nästa år, tror jag? Han heter Kalle och är egen företagare. En väldigt driven och målmedveten människa. Han kan allt och de mesta har han lärt sig själv genom livet och jag ser upp till han väldigt mycket men enbart till hans arbetsliv, kunskap och värderingar, absolut inte till hans sätt att köpa och även där (precis som mamma) blunda för problemen. Helst ska inte saker som de ligger "skam" över komma utanför familjen. I princip så är de så att finns det ett problem så göms och trycks de undan istället för att ta itu med de. Mutningar står högt på hans "lista" men jag tror eller jag är ganska säker att de är nåt han är omedveten om att han gör. Det började rätt tidigt med att ex. fortsätter du med pianolektionerna får du en tv och sen fortsatte de, röker, snusar, dricker du inte innan du är 18 får du du körkort och bil (rökte, snusade och drack innan 18 men ändå fick jag körkort och bil), är du nykter i 3 månader får du nånting (men där sa jag ifrån, han kan ge sina presenter till nån annan) osv. Jag gillar inte alls de där sättet att gå tillväga på, att han ska ge saker till mig för jag ska göra och vara på de sättet han vill, gör jag någon förändring av nåt slag ska de vara för min skull och ingen annans. Men när man är uppväxt på de viset vet man inte bättre, jag blev van att göra saker för någon annan i utbyte mot nån slags "present", för mig var de helt normalt. Det fick han att må bra för han fick som han ville, men jag då? De är ju mitt liv? Jag ska göra saker för mig själv för att må bra.
Min storebror är fyra år äldre än mig, alltså fyller han 26 i år om jag räknat rätt. Han är en kanonbra bror även fast vi inte har den bästa kontakten med varann vilket är mycket synd. Ett tag var vi rätt nära, umgicks med samma folk osv. Men nu
pratar vi inte speciellt ofta med varandra, de är typ när vi ses hos Mamma och Pappa när de är jul, födelsedagar och middagar. Även fast vi inte står varann så nära finns vi där för varann när de verkligen gäller till 100%  och att jag vet att de är så gör mig ändå rätt nöjd med situationen som den är även fast jag inte skulle ha något emot att den skulle bli bättre än så.
Summa sumarum så har jag haft en bra uppväxt om man ska jämföra med många andra även om jag har haft det väldigt jobbigt på mitt sätt också. Det finns mycket från barndomen som ligger och gror inom mig som jag upptäckt  (tillsammans med min kurator) på senare år.
Med tanke på min unga ålder så har jag varit med om många häftiga och roliga upplevelser och besökt många länder, de har jag naturligtvis mina föräldrar att tacka för, men är dom upplevelserna och utomlands resorna bättre än dom andra sakerna som kanske hade behövts lite mer utav?
Jag har av någon anledning "glömt" bort mycket av min barndom. Jag kommer inte ihåg första dagen i skolan, jag kommer inte ihåg vad jag gjorde om dagarna, jag kommer inte ihåg om jag trivdes i skolan, de är mycket jag inte kommer ihåg. Jag har typ två-tre minnen från när jag var liten, typ när vi var i Frankrike tex men sen så finns de inte så mycket mer, kanske är de nåt jag omedvetet valt, att jag inte vill komma ihåg helt enkelt...

Det finns så mycket att skriva om de här men då skulle jag kunna sitta i flera dygn, så jag väljer att lämna ämnet: Familj här.